Box Nyhetsbrev

Ja tack, jag vill gärna att ni håller mig uppdaterad via Box Nyhetsbrev. Sätt upp mig på listan!
  • This field is for validation purposes and should be left unchanged.

Eksorter

Att whisky ska lagras på fat av ek har vi redan slagit fast. Förutom att man har
att välja mellan nya fat och fat som tidigare redan använts för lagring är det en
lång rad faktorer som avgör vilken smak, doft och kulör whiskyn får av eken.

Som exempel kan nämnas jordmån och klimat där trädet vuxit. Hur har tillgången till vatten varit, hur tätt har ekarna stått och vilken övrig vegetation har funnit i närheten? Hur gamla var träden när de fälldes, hur torkades träet och under hur lång tid? Normalt torkas de färdiga fatämnena – sågade eller kluvna – utomhus för att väder och vind ska laka ur viss del av träets innehåll av sträva tanniner. Är man riktigt noggrann gör man detta på torkplatser med rörligt tak – ofta av segelduk – så att man kan kontrollera exakt hur mycket sol och regn träet utsätts för under torkningen.

Det som dock har allra störst inverkan på egenskaperna hos det färdiga fatet är vilken art av ek man använder. Totalt finns flera hundra arter av ek men det är bara några få som används till fat för dryckeslagring.

Idag är den amerikanska viteken (Quercus alba) den som är vanligast förekommande i whiskyindustrin. Detta beror främst på att mycket whisky lagras på bourbonfat som normalt tillverkas av vitek. Det har också blivit vanligt att europeiska tunnbinderier importerar vitek för tillverkning av sina fat här i Europa. Detta har flera förklaringar. En är att den amerikanska eken är fällningsklar efter ungefär 75 år jämfört med det dubbla för europeisk ek. En annan är att träet har en högre halt av klisterämnet tylos vilket gör det tätt i alla riktningar och gör det möjligt att såga ut stavarna till faten istället för att klyva träet som man måste göra med den europeiska motsvarigheten. Resultatet är att man får ut mycket fler fatämnen ur samma mängd råmaterial. Sammantaget blir därför den amerikanska eken billigare att använda.

Om man istället använder inhemsk ek i europeisk fattillverkning är det oftast skogsek (Quercus robur) som nyttjas. Detta är den art av ek som vi är vana vid att se i svenska skogar och hagar. I sydöstra Europa används också den mindre vanliga bergeken (Quercus petraea) för fattillverkning. Bergek kan man också hitta längs kusten i sydvästra Sverige men då oftare som buskage än som stora träd.

I den japanska whiskytillverkningen används också mizunaraek (Quercus mongolica) men den är mycket ovanlig bland whiskyproducenter utanför Japan.

På Box lagrar vi whisky på fat av såväl vitek som skogsek och bergek.

I karaktär burkar vi säga att fat av vitek ger väldigt tydliga toner av vanilj, kokos och en del kolasötma. Kulören på whiskyn blir gul med en dragning åt brunt. Skogsekens vaniljtoner är något svagare. Däremot får man en mustigare kryddighet med svartpepper och till och med en dragning åt kardemumma och muskot. Kulören är betydligt kraftigare och mörkare och drar snarare är brunt och rött än åt gult. Bergeken slutligen, ger en hel del söt vanilj men också en del bittra toner av mörk choklad. Även den ger en djup roströd kulör.